Den tyska energiomställningen pågår för fullt. Die energiewende innebär att 80% av landets energiförsörjning ska vara förnybar år 2050, nu står den förnybara delen för ungefär en femtedel. Enligt motsvarigheten till det tyska naturvårsverket har stängningen av de första åtta reaktorerna inte lett till någon ökning av landets koldioxidutsläpp. Kärnkraften har ersatts främst av sol och vind, visar statistik sammanställd av bland andra den tyska kolindustrin och finansminisiteriet. Die Energiwende verkar alltså ha fungerat hittills, men fortfarande återstår en stor utmaning då den största delen av Tysklands elproduktion genereras av kolkraft. Reportage i P1:s milöprogram Klotet.
Klotet i P1: Utan de viktiga grundämnena tenn, tantal och wolfram stannar våra mobiltelefoner och datorer. Många av mineralerna finns i stora mängder mitt i Afrikas hjärta – i Demokratiska republiken Kongo där mer än fem miljoner människor har dött i det som kallats för Afrikas världskrig och där massvåldtäkter blivit ett fruktat vapen. Och det är delvis på grund av konfliktmineral som kriget i Kongo har kunnat fortsätta. Tack vare dessa får olika väpnade grupperna en stadig inkomstkälla att köpa nya vapen för. Men nu pågår flera försök att genom certifiering och ursprungsmärkning stoppa handeln. Reportage i Klotet tillsammans med Peter Bjurbo.
2004 var ett viktigt år i bilismens historia. Det var nämligen då, efter mer än 100 år av stadig tillväxt, som bilanvändandet började gå ner. Antalet kilometer som var och en av oss reser med bil – började minska i utvecklade länder i hela världen – från japan, till australien till england, USA och även i Sverige. Sen dess har trenden hållit i sig, visar forskning. Men varför åker vi allt mindre bil? Och vad får ett minskat bilåkande för konsekvenser för hur vi bygger och planerar våra städer?
Klotet i P1: När fångsterna av fisk minskar i världshaven vänder sig nu fiskeflottorna mot djuphaven, där man hittills inte fiskat särskilt mycket. Där finns också mindre fisk, men de ekologiska riskerna med djuphavsfiske är stora, det menar en lång rad marinbiologer som de senaste åren ställt krav på hårdare reglering av det här fisket, samt att den så kallade bottentrålningen upphör helt. Fortfarande finns det stora luckor i kunskaperna om de här arterna.
Problemet är att tillverkningen av vanlig cement är mycket energikrävande och orsakar utsläpp av koldioxid som är dubbelt så stora som den utskällda flygindustrins. Men nu har forskare i Tyskland tagit fram en helt ny teknik för tillverkning av ”grön cement” som kan halvera klimatpåverkan.
– Med en sådan här kraftig stålbehållare kan ni göra grön cement i en vanlig köksugn, berättar forskaren Peter Stemmermann på Karlsruhe Institute of Technology som lett arbetet med den nya cementen. Med en sån här stålbehållare kan man tillverka den nya cementen vid 200 graders temperatur, istället för 1450 grader som traditionell cement.
– Ni tar stålbehållaren och fyller den med kalk och lite vatten. Skruva sen fast locket ordentligt och lägg den i ugnen i fem timmar. Sedan väntar ni tills den har svalnat, tar ut innehållet och maler det till ett fint pulver. Så är det färdigt, avslutar Peter Stemmermann.
Fördelarna med den nya tekniken är enorma. Cement är det klister som håller ihop hela vår värld. När det blandas med sand och vatten bildas betong, världens vanligaste byggmaterial. Men för att få göra cement idag krävs förbränningsugnar som vid 1450 graders värme bränner kalk och lera. En mycket energikrävande process som står för drygt 5 procent av de globala koldioxidutsläppen. Det innebär att cement är en dubbelt så stor utsläppskälla som flyget…….
Strax söder om Bangkok i Map Ta Phut ligger ett av världens tio största kemiindustriområden – en enorm anläggning med hundratals fabriker. Det här är Thailands baksida som turisterna aldrig får se. I december förra året vann den Thailändska miljörörelsen en stor seger då de lyckades stoppa utbyggnaden av industriområdet, efter att pekat på att boende i området drabbats av cancer.
Jag besökte Map Ta Phut för att göra reportage bland annat för miljöprogrammet Klotet i P1. Publicerat 19 maj 2010.
Varningsskylt i Map Ta Phut
Tillsammans med bonden Noi Jaiting står jag och stirrar ner i en djup brunn. Nois bekymrade ansikte speglar sig i det oljiga vattnet långt där nere. Det stinker ur brunnen mitt på den lilla jordlott där Noi odlar mango, chilifrukt, thaibasilika, rambutan, jackfrukt och andra tropiska läckerheter. Men något stämmer inte. Noi skär upp en mango och visar hur fruktköttet är missfärgat. Eller hur chilifrukterna är små och hopkrympta. Bladet på flera träd ser sjuka ut.
Men det är inte det värsta. Det värsta är att flera av Nois familjemedlemmar har dött i cancer.
– Flera av mina familjemedlemmar har dött i cancer och kroniska magsmärtor. Trots allt detta så säger hälsovårdsmyndigheterna att det inte finns någon koppling till industrianläggningarna som ligger runtomkring oss, säger Noi, som är mycket upprörd när jag pratar med honom.
Han är 71 år och har bott här i hela sitt liv. För 26 år sen kom fabrikerna och sedan dess har allt förändrats. Noi fick sin mark tvångsinlöst och tvingades flytta. Nu bor han på den här lilla jordlotten mitt i ett stort industriområde där vattnet stinker i brunnarna och där surt regn har lärt folk här att det gäller att snabbt ta en dusch om man blir blöt i regnet. Annars får man hudutslag, det berättar Arom Sodmanee, som också bor här i området……
