Christian Marks, utgivare av afghanska Safi Airways ombordtidning. Foto: Marcus Hansson.
Till de mer kommersiellt slätstrukna och tråkiga tidskriftsbranscherna hör de där tidningarna i stolsfickan framför en på flygplanet. Fullmatade med reklam för lyxprodukter och ytliga reportage om resmål bjuder de aldrig på några journalistiska överaskningar. Men – nu finns det ett undantag. Flygbolaget Safi Airlines från Afghanistan berättar om resmålet precis som det är utan förskönande omskrivningar. Och säljer annonser som smör.
I Bamiyandalen i Afghanistan ligger idag resterna efter världens två största buddhastatyer nedanför nischerna där de en gång stod, mer än åtta år efter det att talibanerna sprängde dem i luften våren 2001.
Blick ut ur nischen där världens en gång största buddhastaty stod
Vad ska hända med resterna? Kommer statyerna att byggas upp eller inte?
I ett reportage för Vetenskapsradion Historia i P1 besökte jag Bamiyandalen för att ta reda på om det är möjligt att bygga upp statyerna igen eller inte. Tekniken finns – men åsikterna går isär om det är rätt eller inte. Afghanistans kulturministerium, UNESCO, utländska experter – och inte minst Bamiyan-dalens invånare själva – alla har de vitt skilda ideer om vad som bör ske med de cirka 25 000 fragment som de en gång så ståtliga buddhorna idag består av.
Reportaget sändes första gången den 3 december 2009 och i repris den 25 juli 2010.
Efter årtionden av krig och förfall hade ett av Kabuls äldsta kvarter, Murad Khane, begravts under två meter sopavfall och historiskt värdefulla byggnader rasade ihop på löpande band och eller höggs upp till ved. En gång vackra köpmanhus och lyxiga bostäder har genom krig och fattigdom förvandlats till ett slumområde. Lika bra att riva, tyckte många, men nu återuppstår området igen tack vare ett omfattande renoveringsarbete. Idag sjuder gatorna i Kabuls hjärta av återvunnet självförtroende.
Två byggjobbare vid restaureringen av ett tvåhundra år gammalt karavanseri i Kabul.
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. Vad är det annars för mening med att lära dem läsa? I fokus-intervju i Sveriges Radio P1 med en av världens främsta kännare av Afghanistan. Sändes den 20 augusti 2009 (valdagen i Afghanistan)
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker
Afghanistankännaren Nancy Hatch Dupree vill ge afghanerna tillgång till böcker. I jättelika projekt får hundratusentals afghaner lära sig läsa – men ofta saknas det böcker och ansträngningen blir meningslös. För utan böcker har de snart glömt bort hur man läser. Den som säger det är ”afghanistans farmor”, 83 år gamla Nancy Hatch Dupree, arkeolog, författare, kulturvetare och afghanistan-kännare sedan mer än 40 år och som bor i Kabul. Nu kämpar hon för att de afghaner som just lärt sig läsa ska få tillgång till böcker.
Höga murar mellan västerlänningar och Afghaner försvårar arbetet i Afghanistan.
Varför är det så svårt att lyckas med bistånd i Afghanistan? Trots att enorma summor pengar pumpas in i landet så går det trögt med återuppbyggnadsarbetet. Säkerhetsläget gör det dyrt och krångligt och de utländska experterna gömmer sig bakom allt högre murar, men det går att arbeta på andra sätt också.
Det här Vetandets värld handlar om det man kallar återuppbyggnaden av Afghanistan – och varför det går så trögt – de senaste åtta åren har minst 250 mijarder kronor pumpats in i bistånd – men resultaten är få. Afghanerna tycker att det går för långsamt.
De som är här för att leda återuppbyggnaden är en grupp människor som lite slarvigt kallas för The Internationals – de internationella – det är de tiotusentals experter, biståndsarbetare, ambassadpersonal och rådgivare som kommit hit de senaste åren – välutbildade och välbetalda i ett av världens fattigaste länder. Nästan alla de internationella lever ett liv helt vid sidan av det normala samhället. När man går runt på gatan som en vanlig afghan, så ser man inte till utlänningarna, trots att det finns massor av dom här. Det enda man ser är höga murar och taggtråd, och avspärrade vägar – någonting som blivit mycket impopulärt bland kabuls befolkning.
– För första gången så är vi nu fler svenska poliser i EU-tjänst än i FN-tjänst, säger Ulf Strahl.
Till vardags jobbar han på Göteborgspolisen. Nu sitter vi på varsin ranglig stol i ett svettigt klassrum i polishus nummer fem i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Runt ett stort bord trängs 20 afghanska poliser i olika åldrar. Alla är män. De stirrar koncentrerat på Ulfs kollega Mikael Hedin från Uppsalapolisen som håller i dagens lektion: ledarskap.
– Alla i ett team måste dela med sig av information till de andra, säger Mikael.
Översättaren översätter. Poliserna antecknar. Ulf Strahl är chef för de sex svenska poliserna i Afghanistan som är del av EU:s polismission EUPOL. Ulf har 25 års erfarenhet av polisutbildning utomlands, i början alltid under FN-flagg, på senare år allt oftare i EU-regi. Efter talibanernas fall 2001 hamnade frågan om att förbättra landets polis långt ner på dagordningen…
I maj – juni 2009 var jag på reportageresa i Afghanistan och besökte bland annat Kabul, Mazar i Sharif och Bamiyan-dalen. Reportage från resan finns samlade här.
Varför är det så svårt att lyckas med bistånd i Afghanistan? Trots att enorma summor pengar pumpas in i landet så går det trögt med återuppbyggnadsarbetet. Säkerhetsläget gör det dyrt och krångligt och de utländska experterna gömmer sig bakom allt högre murar, men det går att arbeta på andra sätt också.
Minfält, talibaner och skjutglada säkerhetsstyrkor. Men det går att trotsa farorna i ett av världens farligaste länder och resa som turist. Afghanistan har ett rikt utbud att erbjuda den äventyrslystne turisten. I P3 Planet guidar Marcus Hansson bland buddhor, storslagna landskap och märkliga grottor.
Det finns en Lonely Planet från 2007 över norra Afghanistan och ett fåtal turister söker sig dit varje år. De flesta är hjälparbetare på grönbete efter att ha suttit inlåsta på ambassader i Kabul. Landet har en hel del att erbjuda. P3 Planets korre Marcus Hansson har rest i Afghanistan….
Kriget i Afghanistan går inte att vinna militärt. Det får vi höra allt oftare. Därför har nu utbildningen av afghanska poliser fått allt större uppmärksamhet. Idag är 230 poliser från hela Europa på plats för att utbilda afghanska kolleger. Sveriges bidrag är sex polismän i Afghanistan. Men det EU-ledda utbildningsprogrammet har fått kritik för att vara ineffektivt och för att inte vara rustade att klara uppgiften. Studio 1 följde med de svenska poliserna i Mazar i Sharif i Afghanistan på en arbetsdag.
Ulf Strahl som är chef för de svenska poliserna i Afghanistan.
